odödlig
Kategori: Allmänt
Jag faller, men jag faller inte.
Jag känner ingen skräck, ingen smärta, ingen lycka, ingen ilska, jag känner ingenting.
Det jag ser är minimalt, jag kan se mina fötter som är över mig och mina fingrar som kommer där efter, det som är runt är svart och inget ljus.
Ett ljud hörs men det är inte vinden av att jag faller utan något annat.
Det är tunga vingslag på fjärran, det kommer inte närmare och det försvinner inte längre bort, alltid på samma avstånd.
Tystnad.
Vingslagen har tystnat mina hjärtslag har tystnad och min andning har slutat, inget funkar, inget låter, inget syns.
Jag lever inte, jag har dött men än är jag inte död, jag lever fortfarande.
Varför jag inte dör, varför jag inte lever det vet jag inte, varför jag inte ser vet jag inte, varför vingarna slutat slå kan jag inte förstå.
Är jag menad att falla, falla inte levande och inte död i alll evighet...
Varför kan jag inte känna något, varför kan jag inte få komma någonstans utanför dethär mörkret... varför kan jag inte få dö.
