Hösten.
Löven har tagit sina färgglada täckningar och sprider flammande kulörer över skog och mark.
Regnet spricker mot rutorna på bilen, himlen är grå så långt man kan se och visar inte att ett uppehåll är någonstans nära att uppenbara sig.
Det smattrande ljudet som går igenom hela marken ger en syn till att hösten nalkas snabbare för var dag som går, och löven som än klamrar sig fast vid grenarna på trädet lovar att solen återvänder med lite värme än, men löven som givit upp och lagt sig till marken hävdar att minusgrader kommer på kvällarna.
Frosten som nu tagit daggens plats gnistrar under solen medan den smälter och snart så ligger frosten dagen i ända, inom kort har snön nu tagit des plats och världen verkar färgas vit, allt blir tyst.
Marken är vit, husen är vita, träden klär sig också i vitt, månens sken under natten får snön att lysa upp allt omkring, stjärnorna högt där ovan gnistrar likt pudersnön som faller från träden.
Solen börjar värma, mörkret blir mindre, snön smälter, växter tränger upp ur den frysta marken och livet kommer åter.
Cykeln har återigen gått ett varv.