rengepoetry

Molnen tar mark under vårens tidiga morgon, daggen ligger under dimman som gömmer alla rörelser i gräset. Fåglarna tar till vind när solen reser sig över horisonten och lämnar gräsets gömmor med starka vingslag, de väcker alla sovande varelser på marken som har vilat för natten. Djurens ungar börjar våga sig ut på äventyr, man mamma finns alltid inom räckhåll. Solen stiger på himlen, dimman lättar och gräset torkar, mer och mer liv finns ute på ängarna. Vinden blåser lätt och växterna sjunger. Uppe på en kulle under ett träd, precis i kanten av dungen sitter en herre med en bok och penna, ifall han skriver eller teckna vet bara han och trädet han lutar sig emot. Ett rop klingar genom vinden och växternas vilda sång, herren tittar upp, han ler och lyfter på hatten lite lätt, sen återgår han till vad han gjorde. Ett barna skratt letar sig till herrens öra, det kommer inifrån dungen men inget barn syns inne i dungen, herren verkar inte ha mycket i åtanken för att leta efter källan till skrattet, kanske vet han var det kommer ifrån eller kanske så låter han dungen och barnet ha sin hemliga plats ifred.